Sunday, February 1

there was a there there, och det gläder mig

"FREDAG

Min värld blir allt otydligare i konturerna och allt mer lik en
impressionistisk målning. Det är mina ciliarmusklers fel.

Min frasfasad har flagnat. Hur mycket tid jag än ägnar åt att
betrakta hus blir inte arkitektur mitt område. Inte replirörelser
heller. Det är mitt fel.

Men det stämmer som jag sa till honom att jag mår bättre än på
länge. Jag ämnar inte be om förlåtelse för det.

LÖRDAG

Och jag kunde skriva om gator, tavlor och ansikten, men jag blir
rädd för att bilderna ni kunde få skulle vara like syntetiska som
de madeleinkakor jag livnär mig på, de man får sex stycken för
en euro ur Selectaautomater nere i tunnelbanesystemet. Paris är i
min ägo och jag har inte för avsikt att lämna ut det åt er.

SÖNDAG

På Père-Lachaise-kyrkogården och allt av papper jag har med mig
är skrivet så jag plockar vita blomblad från marken och antecknar
vidare på dem:

"ordet toujours i doft"
"onanerande mann"
"om jag dör vill jag bli begraven i ett glaskapell"
"katt som stannar kvar"
"Prousts grav: myror på roserna"

Kisar jag ser tecknen hebreiska ut; det är nästan så jag kan läsa
verbet "jada", >känna<, och om jag visste hur man skrev >lycka< på
hebreiska skulle jag förmodligen tycka mig se det med.


Vecka 22


MÅNDAG

Alldeles som den andra personen i mitt om fyra år kommande
arbete "Herrekviperingen" tror Margaret på dekonstruktion. Hon
rekommenderar mig poeter av den amerikanska languageskolan,
hon ber mig läsa högt ur mitt exemplar av Claude Simons "Lyx-
hotellet", hon är från Charlottesville, Virginia och hon har ovala
glasögon. Jag kunde inte skrivit henne bättre själv.

Alldeles som jag vill hon veta vilka av fönstren på rue de Fleurus 27
som var Gertrude Steins. Det är där vi ses, där hon gratulerar mig
sedan hon fått veta att jag fyller år och där vi övertalar varandra att
faktiskt töras k,n,a,c,k,a. När vi skiljs åt i Luxembourgträdgården
en god stund senare har vi talat om översättande, teorier, städer,
män, kjolar, gungor, texter, karusellhästar, språk, känslor och oss
själva. There was a there there, och det gläder mig."

Martina Lowden, Allt (2006), ss. 33-35

No comments: